trolltoka

Någon gång ibland tänker jag tanken att man kanske skulle ta och vänja in Hugo att sova för sig själv och avundas de föräldrar som lyckats få barnen sova i egen säng. Men den tanken slås ganska fort bort igen när jag i samma veva kommer på att jag måste kliva upp för att amma honom på natten och böka på. Mest av allt får man ju inte glömma hur mysigt det är att sova brevid barnen sina också.

Novah sov också i våran säng från det att vi kom hem. Både hon och jag sov tryggare och bättre av det. Hon slutade sova i våran säng i slutet av graviditeten med Hugo. Hon sov alltså med oss i drygt 2 ½ år.

När jag väntade Hugo så sa jag det att nästa barn får inte sova i sängen utan där blir det egen säng från början! Haha! Yeah right! Började redan när vi kom upp på BB att han fick sova i sängen brevid mig eller i min famn! För jag kunde bara inte lägga ifrån mig honom, utan ville ligga och snusa på honom så mycket det bara gick. När vi kom hem med honom gjorde vi några tappra försök att få honom sova i vaggan eller i vagnen. Men det gick ju sisådär. Hade han varit flaskmatad istället för ammad tror jag att det hade varit lättare att hålla på att sova i egen säng, men jag är så pass bekväm av mig så att jag ammar han liggandes på natten, vilket både han och jag trivs bra med. Han vaknar en gång på natten och vill äta och somnar om direkt efter han ätit färdigt bredvid mig. Så varför inte låta han sova bredvid mig då? Jag ser ingen anledning till det. Det är ju en övergående period i livet så man måste ta vara på sådana här mysiga stunder.

Enda som är, är väl att Novah nu börjat sova i våran säng igen så det är väldigt trångt och många nätter har hon lagt sig så att Martin fått sova på soffan. Men skulle tippa på att hon börjar sova i sin säng igen sen när hon fått en ny egenvald säng. Blir att vänja Hugo vid egen säng sen när jag slutat amma, kanske...

Skulle kännas så fruktansvärt konstigt att sova utan barn i sängen nu när man är så van med det. Minns när Novah började sova i sitt rum innan Hugo kom, hade jättesvårt att sova då! Sen så, det finns inget så lugnande och sövande som ett sovande barn nära sig.

Även om det känns drygt ibland och man skulle vilja sova själv så är detta inget jag skulle vilja gå miste om! Framförallt är det ju en övergående period och småbarnstiden går så fort!