trolltoka

Man tror ju som att alla jobbiga sjukhusvistelser och oro är utom räckhåll när man får ett fullgånget "normalt" barn... Tji fick jag för det!

Som ni vet så har ju barnen varit förkylda. Men under fredagen blev det bara värre och värre för Hugo. Han bara sov och sov, blev hesare och hesare och tätare i luftvägarna och orkade inte äta nå nämnvärt.

Så på fredagskvällen ringde jag sjukvårdsupplysningen som tyckte vi skulle fara på akuten med honom. Sagt och gjort, ringde efter sjuktaxi som tog över en timma på sig att komma hit. Och så bar det av mot akuten. Väl där fick vi vänta lite på att komma in, dom tog tempen på han och frågade lite om hur det stod till. Vart skickade till ett nytt rum där det togs en vikt på honom, 6780g, lyssnade på lungorna, sög ur näsan. Väntade en stund på läkarn som sen också lyssnade. Fick sitta och vänta ytterligare innan dom kom och inhalerade honom, väntade, lyssnade och inhalerade igen. Sen togs det beslut om att lägga in Hugo och fortsätta inhalera honom varannan timme under natten.

Så fick komma upp på Barn2 och fick ett eget rum. Han blev inhalerad varannan timme hela natten. Han sov, men jag sov inget vidare. Många tankar som snurrade, oro och minnena från tiden på sjukhuset med dottern återkom.

Under lördagen fortsattes det att inhaleras varannan timme, varannan gång adrenalin, varannan gång natriumklorid. Tog slemprov ur näsan, sög rent den, droppade, gav alvedon och togs en ny vikt; 6815g. Försökte få han att äta, men det ville sig inte, så dom pratade om att sätta dropp eller sond. Men det rann som ut i sanden för dom ville avvakta och se om han började äta själv. Han kräktes även upp massvis med slem vid ett tillfälle. Martin och Novah kom och hälsade på en stund.

Sen söndagen så vart det ju samma resa som under lördagen med inhalationer, men beslutades att sättas sond ändå eftersom han var så väldigt slö och medtagen och åter igen gått ner till 6780g. Först funderade dom på dropp, men jag sa det att jag har gott om mat och kan pumpa, dom frågade om jag orkade med att pumpa och då berättade jag om när vi fick dottern, att jag pumpade i tio veckor. Dom sög upp massvis med slem ur magen genom sonden. Skönt för han att bli av med lite slem! Sen fick vi även byta sal till en isoleringssal eftersom det misstänktes RS, vilket är väldigt smittsamt. När vi kom till nya salen så fick han utpumpad mat via sonden som sköterskan gav. Vid nästa tillfälle sa jag ifrån att jag kan göra det i och med att vi sondade dottern själv på barn4. Så när Martin och Novah kom så låg han och sov och fick mat. Var så skönt att få besök av dom! Han fick en omgång till via sonden, sen var han så pigg på kvällen att sköterskan tyckte han skulle få chansen att äta själv. Han åt jättebra på natten!

På måndagsmorgonen togs en ny vikt; 6855g, så han hade gått uppåt igen och ätit bra själv och var jättepigg så sonden drogs. Inhalerades vid 8 för sista gången och det pratades om hemgång! Läkarn kom på ronden och lyssnade på honom och tyckte hans andning och lungor lät bra igen så dom skulle inte inhalera något mer, utan avvakta och se hur han lät på eftermiddagen utan att ha inhalerat!

Det blev eftermiddag, läkarn kom och lyssnade igen och det lät fortfarande bra! Beslutades att vi fick åka hem på permis! Skulle han få jobbigt igen skulle vi höra av oss, om dom inte hörde något under natten skulle dom ringa på morgonen. Han hostade fortfarande en hel del under kvällen, men fått sova relativt ostört genom natten.

Dom ringde i morse och gav besked att det var/är RS han har. Blev även helt utskrivna ifrån barn2 i och med att han är så pass pigg nu, äter bra och bara har "lite" hosta kvar, så den värsta delen är nu över.

Fick förfrågan av en kär vän, hur jag orkade med detta utan att bryta ihop totalt. Jag tror man är ganska härdad ifrån sjukhustiden med Novah. Visst har det varit tufft och jobbigt och var nära till tårar när dom började att prata om att sätta dropp. Men det hjälper ju som inte Hugo att jag bryter ihop när han behöver mig som mest.