trolltoka

Fantastiska underbara Novah. Vad skulle jag ta mig till utan henne? Den här veckan har inte mitt humör varit på topp, rättare sagt har det väl varit totalt nere i botten. Hugo som håller på att få fler tänder gör ju definitivt inte saken bättre, och bara ska klänga på mamma och helst slita i mammas kläder så det knakar i sömmarna, och mest gnäller och grinar om vart annat. Om han inte hittar på sattyg så att säga... Då när mitt humör och tålamod nått sin bristningsgräns så kommer denna söta lilla flicka och frågar varför mamma är ledsen eller arg och kramar om mig och tittar på mig med världens varmaste, kärleksfullaste blick. Då sitter vi bara på golvet, hon i mitt knä med armarna om mig och tittar på varandra. Åh, det är en så obeskrivlig känsla när hon gör så, är verkligen så man smälter totalt av all värme och kärlek hon utstrålar när mamma behöver det som mest. Men både hon och Hugo är inne i testperiod just nu, där mammas gränser testas hela tiden. Jag får knappt gå på toaletten och kissa några sekunder utan att en är och klänger och den andra gnäller. Jag känner mig så otillräcklig! Skulle behöva minst tre av mig! En jag till Novah, en jag till Hugo och en jag till hushållet. Sen Hugos omställning av sovningen gör ju inte riktigt saken bättre... Hade vi haft bättre ekonomi hade jag anställt en hushållerska som kunde sköta alla hushållssysslor åt mig så jag kunde lägga all min tid och energi till att leka, busa och gosa med barnen! Men tack och lov för Novah ändå. När vi städar så plockar hon så snällt ihop leksakerna och lägger in dom på sitt rum igen. Hon leker och busar med Hugo på en nivå som jag själv inte skulle orka med någon längre stund. Hon är helt enkelt fantastisk!