Hela havet stormar

Är väl iprincip så det känns med hormonerna. Dom går upp och ner i vågor så jag själv hänger inte med eller känner igen mig själv ibland. Senaste veckan har allt kännts bara piss och skit totalt. Men nu börjar det kännas lite bättre igen tror jag. Men väldigt emotionell är jag nog vilket som för har märkt att det krävs inte särskilt mycket innan tårarna börjar bränna i ögonen. Ganska frustrerande när det behövs så lite för att trigga igång det. Och sen en stund efter så är allt bra igen och är go och glad som vanligt. Men det är väl så det ska vara antar jag? Känner mig inte fullt lika stressad över situationen just nu heller. Men det är ju något som kommer och går. Vissa dagar blir jag väldigt stressad över min oro och kan hålla i sig några dagar. Men sen lägger det sig och återgår till det normala igen. Vilket det verkar ha gjort nu. Peppar peppar!

Det är ju inte bara hormonerna som lever rövare i kroppen, miniskrot gör det också och nu börjar en del av h*ns rörelser göra ont och vara riktigt obekväma! Men ändå så himla mysigt att känna h*n röra sig där inne. Även om jag vill att h*n kommer ut så snart som möjligt eftersom jag börjar bli ganska otålig, så kommer jag ändock sakna att ha h*n där inne.


Kommentarer
Postat av: Tova

Aww, visst är man otålig nu!!

Själv har jag gått 2 dagar över tiden nu - vilket man väl dock hade ställt in sig lite på - men det känns såå segt att gå och vänta på pyret här hemma, hehe.

kram

2010-01-15 @ 23:41:30
URL: http://www.metrobloggen.se/trasslet

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0