Extremt stolt mamma!

Mhm! Nu är jag minsann oerhört stolt! Nog för att jag ALLTID är enormt stolt över mina barn, men idag är jag lite sådär extra stolt!

Hela dagen idag har barnen lekt underbart tillsammans. Novah har rejsat runt på bilen och Hugo har jagat henne i gåstolen. Dom har verkligen haft skitkul ihop idag. Hugo har ätit jättebra, Novah har ätit jättebra. Hugo har somnat utan större problem vid alla sovstunder idag och har sovit länge.
I onsdags påbörjade jag även projektet att få Hugo att sova i egen säng för första gången. Frågade BVC om råd när vi var där på onsdagen och det enda direktiv jag fick var att INTE plocka upp honom om han inte var väldigt väldigt upprörd. Så hela dagen stålsatte jag mig inför det. Som jag hade väntat så var det en tuff strid... I en hel timme skrek han nästan oavbrutet... Var inte många sekunder han inte skrek och grät... Vilket var oerhört tufft... Gjorde så ont i hjärtat, höra han gråta, försöka trösta genom att bara finnas där men det hjälper inte, inte "få" plocka upp och vyssja till sömns i famnen. Men tillslut så la han sig på mage, kliade han på ryggen och vyssjade och han somnade! Tillslut! Åh, det var så fantastiskt när han väl somnade! Han sov ända till 3 på natten då Martin råkade väcka honom. Han somnade om bredvid mig ganska snart och sov till 8.
Så kom torsdagskvällen och jag stålsatte mig för ännu en timme med gråt innan han somnade. Fast så blev det inte riktigt... Han grät en del, men låg mest och smågnölade. Tillslut så la han sig på mage och jag kliade honom på ryggen och vyssjade honom tills han somnade. Det tog bara en halvtimme! Snacka om att jag var förvånad! Jag hade ju ställt in mig på att det skulle ta en timme igen så hade lagt han tidigare. Så då somnade han alltså en hel timme innan normal sovtid! Och så gjorde han morgon vid 7.30 nånting... Helt otroligt!
Och så blev det fredagskväll... Ställde in mig på att det skulle ta minst en timme inatt med. Förberedelserna för sängen började dock lite senare än jag hade tänkt eftersom middagen drog ut så jättelänge på tiden, typ 2 timmar... Men men... Vid 21 så gick vi iaf in till sovrummet och släkte ner lamporna, ammade honom så han skulle få somna mätt. När jag la ner honom i sängen så var kl 21.18. Inge gråt alls, han knölade runt i sängen i 12 minuter innan han la sig still på mage så jag kunde klia honom på ryggen och han sov inom 3 minuter. HELT UTAN gråt! Jag var nästan chockskadad när jag gick ut därifrån! Han somnade alltså på en kvart helt utan gråt den tredje kvällen han vart lagd i egen säng! Sug på den ni! Snacka om att jag är imponerad och stolt över min son!
Sen han föddes har han sovit bredvid mig varje natt! Redan på BB så sov han i min famn på natten! Vi försökte från början litegranna med att få han sova egen säng men jag var för bekväm för det, så mycket enklare att ha han i sängen när han skulle äta på natten. Och så efter 7 ½ månad, 3e natten, så somnar han utan gråt. Jaa... Jag är då väldigt imponerad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0