trolltoka

Visst är det bra att han är pigg och busig, men borde väl finnas någon måtta??? Inte minns jag att Novah var så här jobbig! Hugo är ju rent utav livsfarlig för sitt eget bästa! Han ställer sig upp mot saker, släpper taget och försöker traska iväg (vilket han än så länge aldrig lyckas med utan faller pladask på rumpen). Minsta lilla pinal han hittar på golvet stoppar han i munnen. Medans jag var ut i köket och hämtade ett glas vatten så hade han hittat en kolbit som ramlat ut från kaminen och stoppat i munnen och såg skitlycklig ut medans det rann svart dreggel nerför hakan på honom... Katten är jättekul att brotta omkull och dra tag i pälsen på så att han är full av svarta katthår i händerna sen, och kattstackarn blir ju bara glad att någon "gosar"! Igår försökte han äta upp hennes tassar också. Det gäller att vara på sin vakt HELA tiden här nu... Är det inte katten är det kaminen, mat/vattenskål, stolar, bord, bänkar... Han reser sig mot allt som går och inte går...

Idag känns som en sån där dag där jag vill tvärt sluta amma och börja jobba och satsa på vikten. I två nätter i rad har han legat klistrad vid bröstet och jag har inte fått röra på mig nämnvärt. Han somnar ju i egen säng utan problem på nätterna, men han vaknar på natten och är hungrig/gossjuk. Och än så länge har jag inte kommit på något bra sätt att natta om honom, man är ju som inte själv så pigg på nattkvisten... Men samtidigt vill jag inte sluta amma riktigt än. Inte helt... Har ju redan dragit ner väldigt mycket på amningen. Men samtidigt känner jag att jag vill få ordning på kroppen och satsa på att gå ner en stor del av alla överskottskilon... Är så sjukt velig!