Urs, det känns som samvetet håller på o...

Urs, det känns som samvetet håller på och gnager ett stort hål i mig. Nog för att jag alltid varit sån som person som alltid får dåligt samvete för minsta lilla, men det här är nog det värsta jag varit med om... Min son, min underbara vackra son har tack vare en halv sekunds ouppmärksamhet ifrån min sida bränt sin söta, mjuka, goa, lilla hand. När dom började tala om eventuell hudtransplantation om det inte går ihop sig själv så började alla tankar "om jag bara hade......" snurra och det går fanimej inte att släppa! Det gör så ont i mig att se han så här, med sin lilla hand inpackat i ett litet grönt paket. Det spelar ingen roll hur mycket läkarna säger att det händer så ofta, att det är så lätt hänt. Det är en av alla dessa saker som inte får hända bara! Inte min son! Inte min dotter! Det får bara inte! Men det gjorde det... Hade jag varit troende hade jag bett till Gud om att hans söta, perfekta lilla hand får läka av sig självt och bli helt återställd. Men ett är säkert, han kommer alltid vara min underbara, helt perfekta lilla son som jag älskar över allt annat, min number one (självfallet på delad plats med min underbara, lika perfekta dotter). Men samvetet gnager... Eller det gnager inte utan hugger och biter...


Kommentarer
Postat av: Vicki

Hur går det med lilla Hugos hand? Har du hört något mer från sjukhuset? Får ni sova där inne?



Är det en värmekamin han bränt sig på för att få värme i huset?



Vicki

2010-09-28 @ 11:53:53
URL: http://fotbollsvicki.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0