Funderar på om det är lönt att sova...
Ja är det verkligen det? Går jag och lägger mig kommer Hugo vakna. Fast det gör han ju förvisso ändå. Skillnaden är bara att är jag i sovrummet (trots att det är mörkt) så somnar han inte om förrän han fått komma upp till mig... Är han själv i sovrummet somnar han om på 1-2 minuter (cirkus, ibland 5-10minuter). Förstår inte det där... Känns så hopplöst. Samtidigt vet jag ju det att får han komma upp till mig och lägga sig vid bröstet somnar han om på en gång...
MEN är just nattamningen jag vill abryta, för han är så extremt tuttig av sig och har mig som napp hela natten, och ligga still på en och samma sida en hel natt, flera nätter i rad är frustrerande och utmattande och allt annat än utvilande. Går jag och lägger mig så kommer jag få stå ut med gråt, bökande, knölande, hårdragande, nypande, rivande för att han ska komma åt bröstet (vilket inte går pga tröjan ivägen...). Han somnar ju faktiskt om efter en stund, men vaknar efter drygt en-två timmar igen och så samma visa igen. Och sådär håller det på hela natten tills det är morgon och dags att gå upp. Vilket inte är så utvilande...
Man är lika trött när man vaknar som när man gick och la sig. Så ja, är det ens lönt att gå och lägga sig? Eller ska jag göra som Martin och slockna i soffan? Äh, är väl bara bita i det sura äpplet och gå och lägga sig och ta fighten inatt igen... Så småningom borde han ju lära sig att han kan sova bredvid mamma utan att tutta...
Kommentarer
Trackback
