Inte så mycket att säga..

Händer inte mycket i livet just nu så har faktiskt inte så mycket att berätta om.
Börjar komma ikapp med tyskan nu lite iaf. På 4 dagar har jag gjort 4 veckors arbete, så det måste ju vara ganska okej endå tycker jag. Men än är det mycket att ta igen i alla ämnen. Det som ligger värst till är nog historian. Den är kämpig som fan! Men på nått vänster ska det gå. Om ändå dygnet kunde ha fler timmar eller gå oerhört sakta fram tills kl 17 när Novah och Martin kommer hem och arbetsron försvinner och man återigen blir mamma och inte studerande.

Så Isa, jag ber så hemskt om ursäkt för att jag inte är klar med din bloggdesign ännu! Hoppas du har överseende för detta. Ska ta nån kväll snart å försöka fila lite på den igen. I promise!

Annars så rullar det väl på som vanligt. Vart lite orolig i måndags då illamåendet försvann. Men behövde inte oroa mig över det nå många dagar eftersom på tisdagen så kom det tillbaka, dock bara när jag åt. Ingenting var gott nå många tuggor. Efter 2-3 tuggor så växte det bara i munnen. Huvva. Sen har det kommit och gått. Knäpp som man är så tycker jag om det där illamåendet. Det är en trygghet att ha. Ska till barnmorskan på tisdag så hoppas att jag kan övertala henne till att försöka leta efter hjärtljud, för det finns inte en chans i världen att jag inte kommer oroa ihjäl mig innan nästa ultraljud 23 juli. Är alldeles för länge dit med tanke på min bakgrund med både upptäckt av dött foster i 11e veckan och missfall. Visst jag har fått se ett fladdrande fungerande hjärta. Men det känns inte nog när det är några veckor kvar tills man är på den "säkra" sidan. Och jag vet att risken för missfall minskar efter man fått se ett slående hjärta. Men som sagt, det hjälps inte! Vägrar hon prova leta efter hjärtljud med dopplern så får hon fanimej skicka mig på ultraljud igen så att jag kan slappna av ordentligt sen! Visst jag försöker slappna av så gott jag kan och lita på magkänslan. Men det är faktiskt inte alltid så lätt. Vet att ultimata är att slappna av å njuta av att ständigt känna sig rejält bakis och bara bli större å större och ha så ont i ben och höfter så man knappt kan stå. Men det är det värt! Är värt vartenda sekund så länge pyret mår bra!

Novah tycker föresten om å klappa å gosa med magen. Undra hur mycket hon kommer terrorisera magen sen när det börjar leva om där inne tihi.

Bjuder på ultraljudsbilden från förra torsdagen. Yolksac=gulesäck, foetus=foster. Bjuder även på en mage ifrån i söndags i vecka 7+0. Nu är dock magen lika stor även på morgonen, inte bara på kvällen! Reagerade i morse på att staven i min navel har börjat peka lite lustigt, tog en bild det syns att magen ändrat form ordentligt. Synd bara att det är svullna tarmar än som länge som gör magen och inte bebisen.




Kommentarer
Postat av: Vicki

Har du inte sommarlov? Har du hamnat efter i skolarbetet för du mått dåligt?



Vicki

2009-06-13 @ 11:03:59
URL: http://fotbollsvicki.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0