*leta leta leta*
Sitter och försöker hitta något vettigt jobb. Men är inte det lättaste det heller. Det tar som emot lite. Visst, jag vill ut och jobba, det vill jag verkligen, är inte det som tar emot. Snarare det där att Hugo börjar bli så stor! Det är det som tar emot. Idag har han än så länge inte ammat än enda gång sedan vi klev upp. Känns ganska vemodigt. Egentligen vill jag inte sluta amma ännu. Men det börjar bli ganska smärtsamt eftersom han är så hårdhänt. Sen verkar han ha svårt att begränsa sig, utan han ska tutta till och från hela tiden. Tror även att han skulle sova så mycket bättre på natten om jag slutade amma honom. Men ja.. Det känns vemodigt. Att sluta amma känns så slutgiltigt på något sätt, ett steg närmare att han blir stor.
Men har iaf hittat några jobb som jag ska sätta mig och skriva personligt brev och cv till. Sen är det bara hoppas på det bästa :-) Bortsett från min ångest över att tiden gått så fort och att Hugo blivit så stor så längtar jag efter att komma ut i arbetslivet, komma hemifrån, få ordning på våran ekonomi lite bättre, öka chanserna till att kunna skaffa körkort.
Så håll tummarna!
Kommentarer
Trackback
