Hemma!

Nu är vi hemma iaf. Kom hem för drygt 5½ timmar sen. Allt gick bra, tog 15 timmar prick från att vattnet gick tills han var ute. 3845g 51cm. Hugo får han heta. Skriver mer sen när jag orkar sätta mig ner och skriva ordentlig.


This is the real deal!

Tänkte bara passa på innan det blir allt för jävligt. Hinnsvepningen verkar ha funkat bra eller så är miniskrot redo för vattnet gick för drygt 40 minuter sen och sitter och inväntar fler värkar, kommer hittils med 5-10 min mellanrum. Så senast imorgon har vi våran miniskrot hos oss! Skulle ringa FL igen när vi åker in och skulle senast åka in tidigt imorgonbitti. Wish us luck!

Dagens bm-besök med bra besked!

Så, hemma från BM nu. Allting såg tipptopp ut som vanligt :-) Sf måttet har gått upp till 37cm nu :-) Hon gjorde även en check av tappen, 75%utplånad, väldigt mjuk och 1.5cm öppen och hon kunde känna huvudet som har sjunkit ner en bit :-) Hon töjde och drog i tappen och svepte runt där inne. Så får väl se vad som händer :-) Har iaf haft ihållande mensvärk i ryggen sen dess (ca 1½ timme sen). Hon kunde även känna "sömmen" på huvudet och det var ingen utbuktande blåsa med vatten i, utan huvudet låg tätt mot fosterhinnan, så börjar det med vattenavgång här så är det för att hinnan brustit högre upp i livmodern :-) Hon hoppades att vi inte skulle ses nått mer men fick en tid för säkerhetsskull på torsdag nästa vecka, och hon skrev remiss till specialistmödravården till nästa veckoslut om det inte hänt något innan dess :-) Fick en stor kram och ett lycka till om något skulle hinna hända innan nästa träff. Även hon trodde på det här med fler vattenavgångar vid fullmåne så hon hoppades på det för oss också i kombination av hinnsvepningen hon gjorde. NU börjar det äntligen kännas att det faktiskt kommer komma en bebis utav det hela och det inom kort tid! Liksom, inom max 1 ½ vecka så har vi faktiskt miniskrot hos oss! Är förövrigt i 40+5 idag!

Duktiga tjejen!

Har under förmiddagen varit hos sjukgymnasten med Novah. Till att börja med så var hon väldigt nejig. Ville inte kliva ner från stolen och så vidare. Men till slut så lossnade det och hon kastade och sparkade bollar, hoppade från stolar och sprang upp och ner för trappa, byggde med klossar, ritade och klippte efter hur sjukgymnasten beskrev att hon skulle göra. Tillslut tror jag hon tyckte det var riktigt roligt att vara där, även om hon var lite tvärs emot ibland, speciellt gällande byggandet. Men hon var duktig och sjukgymnasten var nöjd med Novah, som även klarade moment som var överkurs för hennes ålder! Det värmde gott i mammahjärtat att höra!

Anledning till att Novah har fått gå hos sjukgymnast nån gång då och då är för att göra uppföljning av hennes prematuritet. Alltså rena rutinkoller från sjukhuset, vilket är jättebra! Kommer kännas lite konstigt med miniskrot att det inte kommer vara lika mycket läkarkoller hit och dit under första åren som det har varit med Novah.

Sa till miniskrot i morse att ska h*n komma så sätt igång det medans vi är på sjukhuset! Men ingen miniskrot kom och inga känningar så nu har miniskrot fått förbud mot att komma idag, för orkar inte åka in till sjukhuset än en gång idag. Är ju ändå 4 mil enkel väg så.

Kanonkulan!

Är ju trots allt lördag och veckobyte, och till det hör ju även veckans bild på kanonkulan, vilken förhoppningsvis är sista veckobilden också! Man får bortse ifrån ryggvalken och de übersexiga bristningarna hahaha.


40+0

BF+1 och väntar fortfarande. Verkar som om miniskrot trivs bra där inne :) Vilket egentligen bara är bra! Men nu är vi nyfikna och otåliga! Drömmer om miniskrot varje natt och blir lika besviken varje morgon när jag vaknar och inser att det bara var en dröm... Men snart så kanske! Fast snart är ju ett väldigt obestämt begrepp, snart kan ju vara inom närmsta timmarna eller veckorna.

Tacka vet jag photoshop!

Nu när dagarna går så segt och man inte har någon större portion energi till att göra något vettigt är det en himla befrielse att kunna slå ihjäl någon timma med att leka i photoshop. Hade jag varit aningens smidigare hade jag städat desto mer. Hade varit en sak om det varit dammsugning och golvskurning bara, men våran skruttunge är ganska duktig på att ösa ner saker på golvet och att gå och plocka saker från golvet känner jag mig inte riktigt lämpad för för tillfället.

Om en timma är skruttarna mina hemma, hoppas Novah är vaken när hon kommerhem eftersom vi tänkt att äta våfflor och det vet jag hon brukar gilla =)

Här kommer dagens projekt i photoshop! De översta bilderna är redigerade, de undre original.



Morelia Viridis (Grön Trädpyton), har en gång i tiden varit gul men har nu slagit om och tagit på sin riktiga färg.



Rally på sjön i Stärkesmark



Novah leker farlig drake med stora tänder och vassa klor



Novah allmänt go och gl'a och full i bus.

Tralalalalaa....

BF idag och ingen känning alls, men kan ju lika gärna dra över ett gäng med dagar också. Bm besöket igår får man väl lov att säga att det gick bra. Hjärtat pickar på som det ska och alla värden är bra.

Som jag trodde...

Så upphörde förvärkarna kort efter att jag postat inlägget igår. Får se vad BM säger på besöket i eftermiddag.

Mysko uppvaknande

Hade inga direkta problem att somna inatt och sov väldans gott. Ända fram till strax innan 3slaget, vaknar och är klarvaken med känslan att det hänt något eller att något ska hända. Vad får jag inte fatt i. Funderade på om Novah höll på att vakna eller hade vaknat så låg och lyssnade efter om hon var ledsen, vilket hon alltid är när hon vaknar upp och är själv. Men inget hördes innifrån hennes rum, så gick upp och tittade efter och då låg hon där och sov så sött och drog tunga timmerstockar. När jag vaknade hade jag även en relativt kraftig sammandragning, som dock inte gjorde ont och släppte efter ca minuten. Så tänkte ju självfallet tanken om det var på G eftersom jag vaknade så tvärt. Men det kom ingen mer sammandragning heller så det var det ju inte heller. Så vart ju så klart rädd att det hänt nått med miniskrot så buffade en stund på magen tills jag fick gensvar. Då kunde jag lugnt somna om igen.

Men sen vaknade och somnade jag om och om under restrerande del av morgonen och hade sammandragning vid varje uppvaknande, men somnade om lika fort igen. Sen har dom kommit och gått med 15-40 minuters mellanrum under hela förmiddagen, vissa har även gjort ont så att jag fått fokusera på andningen. Om man ändå kunde få veta att nu, inom närmsta 1-2 dygnen kommer det dra igång ordentligt så man kan ta å ringa upp mor så hon är här i tid. Det jävliga är ju att med min tur så kommer det med största sannorlikhet sluta så fort jag postat detta inlägg eller så kommer det fortsätta så här i några dagar. Så om ni tror jag har nå större förhoppningar på att "this is it" så får ni tänka om...

Vilket fall så klev jag upp när Martin klev upp, så gjorde ordning Novah för dagis å vinkade av dom när dom for iväg =)

Come out, come out, who ever you are!

Måste säga att jag tror tamejtusan du är envisare än storasyster din!

Ingenting verkar ha någon inverkan på dig.

Jag har städat, dansat, vilat, promenerat släpandes på storasyster på kälken och nu till och med provat med att skotta gången och garageuppfarten. UTAN minsta tillstymelse till sammandragning.

Inte så att jag är less på att ha dig där inne, är bara extremt nyfiken på vem du är, hur du ser ut och vill få träffa dig. Det vill vi alla här hemma. Fast jag kan säga med all ärlighet att jag är väldigt tacksam och lycklig över att du trivs så bra med att bo i min mage. Det är så fantastiskt att du velat stanna där inne så länge som du nu har gjort.
Det enda negativa jag egentligen har att säga är att jag inte riktigt tycker om att fogarna ska göra så rackarns ont vid minsta lilla rörelse. Är väl kanske ingen höjdare att ut och styra massa snö med rejäl foglossning och det kändes väl på också! Men ibland får man lov att bita ihop ändå. Orkade verkligen inte bara sitta inne idag. Hoppas att din storasyster är vaken när hon kommer hem, för då tar vi en promenad med henne på kälken efter middagen, det låter väl bra?

Men jag tycker ändå att du kan ta och titta ut nu. Vi längtar ju efter dig!

Still going strong!

Yes box! Miniskrot är fortfarande kvar inne i tryggheten i den varma goa magen! Och miniskrot verkar trivas väldigt bra där inne också. Men kan ju säga att jag längtar efter att få träffa miniskrot väldigt mycket just nu, även om jag börjar finna mig i situationen. Situationen som den alltså att vara gravid i en halv evighet till. En evighet i den bemärkelsen som så att varje dag känns evighetslång ;-) Men har nog kommit ur värsta formsvackan åtminstone och njuter återigen av graviditeten så mycket jag kan även om det är väldigt tufft när höfterna och ryggen ballar ur så man knappt tar sig ur soffan eller sängen.

Tog med Novah ut igår på en kort promenad. Eller jag promenerade och hon åkte kälke rättare sagt. Var så himla skönt att komma ut en sväng även om det gjorde ont att gå och tog sin lilla tid. Men det var det värt! Man måste ju passa på när vädret tillåter :-)


Här nedan är iaf dagens kanonkula! 39+2


Hela havet stormar

Är väl iprincip så det känns med hormonerna. Dom går upp och ner i vågor så jag själv hänger inte med eller känner igen mig själv ibland. Senaste veckan har allt kännts bara piss och skit totalt. Men nu börjar det kännas lite bättre igen tror jag. Men väldigt emotionell är jag nog vilket som för har märkt att det krävs inte särskilt mycket innan tårarna börjar bränna i ögonen. Ganska frustrerande när det behövs så lite för att trigga igång det. Och sen en stund efter så är allt bra igen och är go och glad som vanligt. Men det är väl så det ska vara antar jag? Känner mig inte fullt lika stressad över situationen just nu heller. Men det är ju något som kommer och går. Vissa dagar blir jag väldigt stressad över min oro och kan hålla i sig några dagar. Men sen lägger det sig och återgår till det normala igen. Vilket det verkar ha gjort nu. Peppar peppar!

Det är ju inte bara hormonerna som lever rövare i kroppen, miniskrot gör det också och nu börjar en del av h*ns rörelser göra ont och vara riktigt obekväma! Men ändå så himla mysigt att känna h*n röra sig där inne. Även om jag vill att h*n kommer ut så snart som möjligt eftersom jag börjar bli ganska otålig, så kommer jag ändock sakna att ha h*n där inne.


BM besöket.

Ja här har ni en om möjligt ännu deppigare Trolltoka... Hon ville inte ens titta om jag börjat mogna... "Kollar inte förens det är fullgånget, men du ska ju hit nästa vecka".  Tack för den... Ändå så försökte jag förklara hur jävla skit jag mår just nu men det hjälpte inte trots stort känsloutbrott med massa tårar... Vill just nu bara lägga mig i dvala tills allt är över iprincip. Inte riktigt då, för jag vill ju gärna vara med om förlossningen...

Men men, allt såg ju bra ut åtminstone.

Hjärta: 136slag/minut
SF: 36cm.

Så det var ju bra åtminstone =)

Snart BM dags

Sitter och laddar inför att fråga om BM kan kolla om tappen börjar bli mogen och om hon kan göra en hinnsvepning. Orkar verkligen inte med huvudvärken, illamåendet, stressen och paniken (inte kring förlossning utan för annat kring graviditeten),  foglossningen som gör att man inte kan gå normalt. Känns som dumt att fråga om en sån sak när jag egentligen borde vara glad och gilla läget över att graviditeten kommit så pass långt. Men hade ju som inte riktigt planerat att må så här sista veckorna. Har ju verkligen sett fram emot sluttampen och så blir det såhär? Det är ju inte så att jag är otacksam för att graviditeten varar, för det är jag inte. Är verkligen jättelycklig över att få ha kommit så här långt. Men att hela tiden gå med huvudvärk som skapar illamående och paniken över att något ska gå på skit sista tiden så att det inte blir någon bebis. Då känns det bättre att ge det en chans att sätta igång utan massa kemikalier så att jag kan känna mig lugn och kanske må bättre igen. Förstår inte att jag fortfarande är rädd att något ska hända på slutet. Men hur mycket jag än försöker komma ifrån det så går det inte. Men jag orkar verkligen inte må så här längre...

Nytt

Så nu fick sig bloggen nya färger åtminstone. Även om jag inte är helt nöjd så får de la duga tills jag har mer inspiration.

Söttrollet mitt!

Idag hade Novah sin första dagisdag från före jul. Förvånansvärt nog var hon vaken när hon kom hem!
Direkt när hon kom in i köket fick hon span på de skalade morotarna som jag höll på att skiva till stuvningen och norpade ett gäng. Busunge där.

Sa till henne att jag saknat henne under dagen och fick som svar att hon saknat sig gosbebis och pussade mig på magen =D Är så himla gulligt och rörande när hon gör sånna saker! Ska bli så himla kul å se hur hon reagerar första gången hon får träffa miniskrot! Börjar bli grymt otålig här nu!

Skarpa order!

Nu har jag sagt till miniskrot på skarpen att sluta jävlas med mig. Nästa gång h*n tänkt ge mig massa ont så får det vara på riktigt! Så håll nu tummarna att det antingen blir en lugn natt med MASSA sömn eller att ni slipper min pessimism i nån dag för att jag är på förlossningen och senare BB. Har även tänkt mig att försöka få Novah att sova i tid eftersom hon ska upp tidigt och till dagis imorgon. Håll tummarna att någon av skrotarna lyssnar vilket dock starkt betvivlas av mig själv!

Morr!

Inatt låg jag med en timmes onda förvärkar var 5e minut som försvann lika plötsligt dom med. Kommer BARA på kvällen när jag gått och lagt mig och försvinner när det tryckt på så mycket så jag måste upp på toa. GRYMT frustrerande och väldigt hopp-dödande! Fast EN markant skillnad från förrgår var det ju... Hade konstant molvärk i nedre delen av magen under hela den timman.

   

Jävla luring!

Fy rackarns vilken luring! Det jag tidigare trott varit sammandragningar var bara en fis i rymden mot nattens som även gjorde ont. Låg i två timmar med onda sammandragningar ca var 10e minut och sen pang poff försvann dom lika snabbt igen. Suck! Det är faktiskt elakt att luras sådär!



Blörk...

Asså ska man vara så här totalt omotiverad och deppig i slutet? Trött å slut och noll i ork, huvudvärk så jag blir illamående och allt känns bara blä, vill gå och lägga mig i ide tills allt är över nu. Känner inte igen mig själv alls. Och ju fler dagar som går ju mer skit känns allt och får panik till och från för att jag är så rädd att nått ska hända här på slutet så att det inte alls blir nån bebis och vill bara ha ut den så snart som möjligt medans jag vet att den fortfarande lever. Två veckor kvar till beräknat, men kan ju lika gärna vara fyra veckor kvar innan den kommer också så. Ska man verkligen känna så här på slutet?

Skulle även vilja fixa till bloggen, men eftersom studierna är slut nu på en stund så har jag ingen skol-dator och ingen tillgång till Photoshop heller... Och för att få igång det den här datorn måste jag ominstallera den vilket inte känns allt för lockande heller... Visst, går väl att ändra färgerna bara men vill ju ha en snygg header också... Har ju förvisso en del snygga reptilbilder som borde gå att beskära bara utan att fippla med dom så mycket som kanske skulle funka. Kanske en snygg grön trädhuggorm som header?

Same shit different day

Är väl typ så det är just nu. Dagarna flyter på sakta men säkert och inget nytt har hänt. Graviditeten flyter på ungefär lika som resten, ingen större variation på dagarna där heller. Har förvisso inte särskilt mycket ork över till att göra något direkt vettigt heller så. Har flera dagar velat gå ut med Novah men är ju så satans kallt och inga varma kläder/ytterkläder har jag att ta på mig själv heller. Visst skulle jag väl kunna städa en massa, sånt finns det ju alltid att göra, men det tycker jag att jag gjorde nog mycket kring jul och nyår. Slog på stort igår och plockade ur Novahs garderob på för småa kläder. Kunde lägga undan 1½ ICA-kasse med kläder därifrån. Men tyckte inte ändå att det vart så stor variation på utrymmet där i. Inte har jag nått att förbereda för bebis kvar att göra heller. Vaggan och vagnen bäddad och väskan färdigpackad så nu är det bara bebisen kvar vi väntar på. Eller ja, det enda vi har kvar är att montera babyskyddet i bilen. Har insett att från början att ställa in sig på att även denna gång få tre månader förtidigt har gjort att de tre sista månaderna sniglat sig fram. Inte har jag några direkta känningar på att det skulle vara nått på gång snart heller. Jag älskar verkligen graviditeten, men jag älskar inte att inte kunna få sova och ligga som jag vill och behöva vakna minsta rörelse för att det gör ont, eller att inte kunna gå eller röra mig utan att det gör en massa ont, men det som är mest frustrerande för tillfället tror jag är huvudvärken. Men jag älskar att känna den lill* röra sig där inne och vetskapen om att vi snart kommer få en till skatt i familjen. Man får ju helt klart ta det onda med det goda, men att inte få sova ut och känna sig som en strandad val när man lagt sig ner är helt klart frustrerande! Så, nu tror jag jag skrivit mitt hittils mest negativa inlägg i bloggen också! Grattis till jag för det!

Dröm!

Novah klargjorde igårkväll att det är hennes gosbebis i mammas mage! Å sen drömde jag inatt att vi åkte in för igångsättning efter dagens barnmorskebesök (har mitt förhoppningsvis sista barnmorskebesök idag!). När jag i drömmen började få värkar så vart jag väckt av att Martin klev upp... Snacka om besvikelse när jag insåg att jag vaknade upp i min egen säng UTAN minsta antydan till värkar bara massa träningsvärk i magen! Urs å fy sicken besvikelse! Men som Martin sa, dagen är inte slut ännu. Men har starka tvivel på att nått händer idag dock, känns inte så :-) Ska åtminstone ta och städa bort julen idag i väntan på att vi ska fara till barnmorskan :-)

Veckans magbilder!

37+1 idag så dags för nya bilder på kanonkulan! Positiva med gamla kameran är att den inte skapar så jättefindetaljerade bilder så bristningarna syns inte lika mycket som när det tas med nya haha.



1.1 Albino Tigerpyton

På grund av ändrade inriktningar och familjeutökning (huset växer inte i familjens takt) så har vi nu tänkt att göra oss av med våra 1.1 albino tigerpyton.

1.0 - drygt 3meter med aptit som sig bör hos en tigerpyton. Äter, skiter och ömsar u.a. Hanterbar u.a (varit med som foto-orm på Expo Norr i Oktober).
Pris: 2000:-

0.1 - kring 2meter. Äter helst små byten så som möss och mindre råttor efter en längre tids matvägran. Är hanterbar när man fått henne ur terrariet. Funkar utan anmärkning.
Pris: 1500:-

Parpris - 3000:- eller bytesförslag (mindre arter) i samma prisklass


Första besöket avklarat!

Hade under gårdagen inte kännt nå rörelser från morgonen så ringde förlossningen och fick komma in med tanke på min historia. Att folk säger att det är normalt att det blir lugnare ibland och mot slutet det skiter jag fullkomligt i. Hade jag litat på vad andra sa med Novah hade hon inte funnits i livet idag, för då fick jag också höra av "alla" (inkl. mvc barnmorskan) att det var fullt normalt... Yeah right...

Men åter till igår iaf :-) Fixade så Novah och storebror fick komma till granne och så for vi in. Ringde även den mer långvariga barnvakten utifall att vi skulle behövt stanna en längre tid, sa att vi hör av oss igen när vi vet mer.
Hade försökt med att buffa på magen, dricka kallt, äta surt och sött, sitta obekvämt, ja allt som brukat fått igång miniskrot.

Kom in, barnmorskan där klämde och kände på magen och miniskrot och även hon sa de att fick inte nå gensvar som man brukar ska få när man trycker å klämmer. Men miniskrot ligger åtminstone fortfarande fixerad. Hon tog fram en tratt och lyssnade på hjärtljuden och sa att det pickade på bra! Även Martin fick prova lyssna med tratten. Sen sattes det CTG och strax efter att hon slagit på maskinen så kom miniskrot igång och levde rövare hela halvtimmen som vi låg där med CTG. Efter en halvtimma så kom barnmorskan in igen (vilken förövrigt var densamma som jag pratade med på telefon) och sa att allt sett bra ut. Bara en pytteliten sammandragning hade registrerats under den halvtimmen.

Skulle få prata med en läkare sen också så vi fick gott vänta en stund till innan vi fick fara hem. Sitter där och väntar och tillslut kommer läkaren. Både jag och Martin håller på att dö då och får hålla igen skrattet! In kommer en människa som ser ut som en sämre kopia utav Sickan i Jönssonligan! Han kände sig så lugn med vad som CTG maskinen registrerat och vad barnmorskan berättat så han ville inte göra några vidare kontroller heller, vilket kändes helt okej. Så då for vi hem igen. Hela vägen från att CTG sattes 23.15 tills att jag somnade strax vid 2 höll miniskrot låda, vilket kändes väldigt fantastiskt! Nu hoppas jag att nästa besök på förlossningen leder till att vi får träffa miniskrot!


RSS 2.0