trolltoka

Insåg i helgen efter att ha fått förgrågan om det inte snart är dags för oss att få (vart lustiga blickar på mig över att jag fortfarande var gravid och inte fått ännu!), att snart är det ju faktiskt dags! Om några få veckor så är det hela över. 10 veckor är ju liks ingenting! Eller man kanske snarare ska säga 8-12 veckor eftersom det är ju trots allt +-2 veckor och heter inte bestämd födelse utan beräknad födelse (och hur ofta blir det som det är beräknat?) Fattar inte vars tiden tar vägen! Tycker det var alldeles nyss som vi bestämde oss för att försöka på syskon till Novah, och nu är det bara några ynka veckor kvar! Har ju massor kvar å göra! Hur ska man hinna med de på några veckor bara? Massa jag ska sy å fixa å grejja. Och mitt i allt så är det snart jul också! Är ju bara 1 ½ månad kvar dit och har inte ens tänkt på julklappar!

Visst, man kan ju kanske tycka att 10 veckor är lång tid, men tycker ju redan att de 30 som gått bara susat förbi och nu är det ju liksom bara en fjärdedel kvar av hela summan. Begriper inte vars tiden tar vägen alls! Samtidigt som jag så gärna vill träffa den lill* som bosatt sig i min mage så älskar jag verkligen att ha h*n där. Trots otroliga humörsvägningar, ont i fogar, rygg och leder, kramper i vader och revben som känns som om dom ska gå av när som och peka ut genom huden, så finns det inget härligare än att vara gravid.

Inte ens att ha slutat röka känns jobbigt längre! Efter att ha varit rökfri så pass länge nu tycker jag att den äckligaste lukt som finns är just röklukten, önskar bara karln kunde sluta röka nu också, är ju knappt så jag vill pussa på han efter att han varit ute och rökt för att det både luktar och smakar så illa! Tänk att man gått runt och luktat sådär?! Jag hoppas verkligen jag kommer tycka och känna samma sak sen efter barnet är kommet.

Vet åtminstone att jag kommer sakna graviditeten nå grymt mycket när det är över sen!