Detaljer!
Designbygge...
Beslutsångest!
Vad i helvete?!
Säger som programledarna, vet inte om jag ska skratta eller gråta!
Swing vs. Free
Nackdelar - Ej justerbart och vändbart styre, ingen stötdämpning, ser lättvält ut.
Fördelar - Snygg, smidig, räcker länge, lufthjul vilka ger dämpning.
Freen är ju inte heller helkass.
Nackdelar - Inte lika snygg, ser plastigare ut, ser mindre ut.
Fördelar - Ser stabilare ut, antagligen dämpning, juster och vändbart styre.
Vagnsjuk!
Bränsleskattshöjning med rödgrön regering!
Höjda soppapriser = allt annat också dyrare.
Allt behöver någon form av transport, blir soppan dyrare kommer transportpriserna höjas för att det ska kunna gå runt. Höjs transportpriserna kommer varorna bli dyrare för att det ska löna sig.
Sätta transporten på järnvägar? Yeah right... Hur ska livsmedlen ta sig från järnvägen till butik? Och var ska dom göra av alla arbetslösa lastbilschaffisar isåfall?
Alla bosätta sig i stan? Tänk ett steg längre... Först mer bostäder för att alla ska få plats = mer utgifter. Sen är redan storstäderna så jävla överbefolkade som det är, ska det då tryckas in ännu mer folk?
Livsmedelsprodukter så som spannmål, mjölk, ägg, kött blir dyrare i och med att dieselskatten höjs så att lantbrukarna är tvugna att höja priserna på varorna dom säljer så att dom inte går back och blir tvugna att lägga ner.
Nä, med denna jävla politik så ska vi gå tillbaks till då innan bilarna fanns och alla sköter sitt eget med egen matproduktion och sköter allt med hjälp av häst och oxar, transporterar oss med häst och vagn...
Men då får man väl skatta för det också eftersom fler kommer ha lantbruksdjur=större metangasutsläpp...
Så det är ju mer än bara den private personens plånbok som blir drabbad.
Skulle mer än gärna tänka mig att åka kollektivtrafik om det fanns bra tillgångar till det. Som det ser ut i dagsläget är det att åka hemmifrån kl 7.40 och sen är man hemma 15.40. Känns det lockande att ta bussen då trots att det bara är 1.5 mil till affärn enkel väg? Dessutom kostar bussbiljetten tur/retur mer än vad bensinen till bilen gör vilket ändå blir hutlöst dyrt så man åker ju knappast bara för nöjes skull. Fortsätter det så här med bränslepriserna blir vi tvugna att bryta upp från det underbara naturnära läge som för oss är livskvalitét till max, just för att bränslekostnaderna är som dom är och kollektivtrafiken är näst intill obefintlig.
Och det är ju inte bara stockholmsbor som blir drabbade, utan alla, även i de norra regionerna av landet där avstånden generellt sett är längre och man är mer beroende av sin bil för att ta sig någonstans just för att tillgång till kollektivtrafiken redan är urusel.
Låter det lockande? Nej... Jag tänkte väl det...
Sovande barn
Någon gång ibland tänker jag tanken att man kanske skulle ta och vänja in Hugo att sova för sig själv och avundas de föräldrar som lyckats få barnen sova i egen säng. Men den tanken slås ganska fort bort igen när jag i samma veva kommer på att jag måste kliva upp för att amma honom på natten och böka på. Mest av allt får man ju inte glömma hur mysigt det är att sova brevid barnen sina också.
Novah sov också i våran säng från det att vi kom hem. Både hon och jag sov tryggare och bättre av det. Hon slutade sova i våran säng i slutet av graviditeten med Hugo. Hon sov alltså med oss i drygt 2 ½ år.
När jag väntade Hugo så sa jag det att nästa barn får inte sova i sängen utan där blir det egen säng från början! Haha! Yeah right! Började redan när vi kom upp på BB att han fick sova i sängen brevid mig eller i min famn! För jag kunde bara inte lägga ifrån mig honom, utan ville ligga och snusa på honom så mycket det bara gick. När vi kom hem med honom gjorde vi några tappra försök att få honom sova i vaggan eller i vagnen. Men det gick ju sisådär. Hade han varit flaskmatad istället för ammad tror jag att det hade varit lättare att hålla på att sova i egen säng, men jag är så pass bekväm av mig så att jag ammar han liggandes på natten, vilket både han och jag trivs bra med. Han vaknar en gång på natten och vill äta och somnar om direkt efter han ätit färdigt bredvid mig. Så varför inte låta han sova bredvid mig då? Jag ser ingen anledning till det. Det är ju en övergående period i livet så man måste ta vara på sådana här mysiga stunder.
Enda som är, är väl att Novah nu börjat sova i våran säng igen så det är väldigt trångt och många nätter har hon lagt sig så att Martin fått sova på soffan. Men skulle tippa på att hon börjar sova i sin säng igen sen när hon fått en ny egenvald säng. Blir att vänja Hugo vid egen säng sen när jag slutat amma, kanske...
Skulle kännas så fruktansvärt konstigt att sova utan barn i sängen nu när man är så van med det. Minns när Novah började sova i sitt rum innan Hugo kom, hade jättesvårt att sova då! Sen så, det finns inget så lugnande och sövande som ett sovande barn nära sig.
Även om det känns drygt ibland och man skulle vilja sova själv så är detta inget jag skulle vilja gå miste om! Framförallt är det ju en övergående period och småbarnstiden går så fort!
Musikhjälpen 2009
En del gåvor till dom var verkligen rörande, som tillexempel den lilla flickan som tömde sin spargris och skänkte till musikhjälpen, inte många kronor, men 43.50:- är mer än ingenting och tack vare den lilla flickans gåva går det att bota 4 barn med malaria. Tänk så stor skillnad en egentligen så pass liten summa kan göra. Eller den lilla pojken som skänkte sina pengar som han skulle fått till en mini-motorcykel, hans gåva räddar 500 stycken malariasjuka barn! 500 stycken liv räddade! Tack vare en 6 årig pojkes gåva.
Det är egentligen väldigt rörande när man tänker efter. Kan ju säga att kombinationen graviditetshormoner och så generösa människor har fått mig att torka många tårar under veckan som gått. Man blir som alldeles varm i hjärtat.
För er som missat musikhjälpen 2009 så kan ni gå in och läsa om det här.
Men i stora drag så i år innebar det att tre programledare (i år var det Christer, Jason & Ametist) blev inlåsta i glashuset i Göteborg under 6dygn i syfte att samla in pengar till botemedel mot malaria. Det kostar 5:- att bota ett malariasjukt barn. Musikhjälpen fick in över 5 miljoner kronor tack vare svenska folkets gåvor. Alltså, 1 miljon malariasjuka barn går nu att rädda livet på. Det är många barn. Man fick antingen skänka gåvor på måfå eller skicka ett betalsms med summan 50:-/100:-/200:- (tror det var de summorna) och som "tack" får man önska en låt som sedan spelas i radion. För att se bilder och videoklipp och även lyssna på hur deras vecka i glashuset varit så kolla här.
Allmänt gnällig eller bara hormonstinn?
Ibland förstår jag inte alls vad som händer och sker.
Jag trodde denna graviditet skulle bli helt annorlunda mot Novahs. Att jag skulle kunna känna mig lyckligare denna gången och få det stöd och den närhet som jag saknade så mycket då.
Jag trodde och hoppades så uppleva den där rosenskimrande lyckan man hör så många andra prata om, där båda väntande parter ligger på kvällarna och myser och känner på barnet som rör på sig där inne för att visa sina blivande föräldrar att den lever.
Jag hoppades på att få uppleva allt den här gången som jag missade sist.
Jag trodde och hoppades att jag skulle känna mig lika vacker och attraktiv som jag gjorde när jag väntade dottern.
Men det gör jag inte. Varför? Jag vet inte. Är det så det är eller jag som upplever det så? Är det hormonerna som spökar och fuckar till det totalt i huvudet på mig? Jag vet ärligt talat inte. Jag känner mig bara så tom och ibland väldigt ensam. Kanske jag som ställer för höga krav som inte går att efterleva? Kanske mig det hänger på egentligen? Att jag har så svårt för att prata och sätta ord på känslor och har lättare för att skriva. Men samtidigt så råder den kvinnliga dumheten i mig att det är sådant man inte ska behöva be om och säga till om, för då känns det så framtvingat istället och saknar just den där värmen och omtanken man så gärna behöver och törstar efter. Jag kanske just nu bara är en hormonstinn kärring som bara gnäller, jag vet inte.
Och så blir det ju inte bättre av att man känner sig totalt värdelös som inte klarar att hålla hushållet i det skick som jag önskar. Men hur ska jag få tiden att räcka till? Dagtid går tiden åt att studera, på eftermiddagarna att laga middag och försöka vara social med familjen och även vila huvudet ifrån allt studerande på dagarna.
Redan snedvriden syn på kvinnans plats?
Hemlig passion?
De flesta har ju faktiskt för något, oavsett om man vill erkänna det eller inte.
Jag har ganska nyligen erkännt för mig själv och min kärlek att jag har en hemlig passion för filtar! Eller ja, nu är den ju inte hemlig längre. Men jag verkligen ÄLSKAR filtar! Varje gång vi är in på Jysk går jag och tittar på filtarna och känner å klämmer på dom. Och varje gång tänker jag tanken - Sån måste jag köpa sen när jag får pengar! Filtar är ju så underbara! Dom är mjuka, gosiga, varma och bara helt fantastiska! Är ju så underbart skönt att sitta i soffan titta på en bra film och krypa ner under en mjuk, gosig filt.
Jag vill ha MASSOR med filtar! I olika former, färger och material! Så länge dom inte är stickiga!
Hittade jättefina filtar idag på Lillabarnkammaren som jag vart så kär i! Hade jag haft pengar hade jag beställt en blå och en rosa på en gång!
Tänk så mysigt å sitta i min gungstol (som jag också förövrigt vill ha) under en massa gosiga filtar, framför brasan, med Novah och lillesyskonet i famnen. Sitta där och gosas och läsa böcker i vintermörkret i sken av brasan i kaminen som sprakar och sprider värme. Vilken dröm!
Låg självkänsla?
Hur många har inte upplevt när dom gått in på bilddagboken att där 90% är tonårstjejer som lägger ut bilder på sig själva med väl synlig urrigning och putande läppar med någon av texterna under:
Är jag fin?
Tycker du jag är snygg?
Skulle du kunna kyssa mig/ligga med mig?
och liknande saker.
Tycker ärligt talat att det är tragiskt att så många måste söka bekräftelse från random folk på internet. Okej visst tycker väl de flesta att det är roligt att få höra att man ser bra ut, men är det verkligen glädjande att höra det när det är så pass påtvingat som det är i sånna tillfällen?
Vad är det egentligen som gör att folk måste ständigt söka sådan bekräftelse? Det kan ju inte kännas riktigt äkta när nån svarar att ja, du är fin osv.
Och är inte frågan om man är fin så är det oftast att typ: jag är så ful. Varav under är kommenterat av flera stycken att nej du är inte ful, du är fin. Varav ägaren till bilden åter igen svarat att nej jag är jätteful ju.
Måste ju finnas så mycket bättre sätt att få upp självkänslan på. Mycket handlar ju inte om utseendet i sig utan utstrålningen. En tjej med fantastisk utstrålning kan vara så mycket vackrare än en sk. beauty queen.
Gör saker för dig själv som får dig att känna dig vacker istället för att söka massa falsk bekräftelse så ska du se att du får så mycket mer långvarit resultat. Och framför allt våga vara dig själv och se inte tillgjord ut. Försök se naturlig ut och inte som en barbie.
Dagisångest?
Dagens scenario:
Idag och imorgon har dagis stängt så hon får vara hemma med mig. Men när pappans larm ringde i morse och han sa "nu ska jag kliva upp och fara till jobbet" så vart hon panikslagen igen och bara grät och var otröstligt för att hon trodde hon skulle behöva fara till dagis. Hon lugnade ner sig lite när vi försökte förklara att hon inte behövde fara på dagis utan får vara hemma med mamma idag.
Hon lyckades somna om och sen när hon vaknade insåg hon att hon skulle slippa dagis idag och är jättelycklig.
Förstår inte vad som hänt!
