Vilken dag...

I morse när Hugo väckte mig vid 6 så beslutade jag att vi bara skulle ha en slödag i soffan och ha Twilightmaraton...


Men det gick ju som sisådär... Såg halva Twilight, tog en paus, satte ner Hugo på golvet, vände bort blicken en halv sekund och så hör jag han gallskrika. Då har rackarungen hunnit fram till kaminen och satt handen på den... Och den var varm... Jättevarm...


Letade fram mobilen, sprang ut i köket och spolade kallvatten på handen hans medans jag ringde sjukvårdsupplysningen. Berättade vad som hänt och att hela handflatan är en enda stor blåsa plus alla fem fingertoppar på samma hand. Fick order om att fortsätta spola kallt och pytsa i han alvedon medans hon skickade sjuktaxi eftersom Martin lämpligt nog (eller inte) var i Östersund då. Lyckades få i han en alvedonsupp och fortsatte spola kallvatten på handen. Letade fram vita vaselinet och kompress som jag lindade om handen och tog fram en burk med fryst barnmat så att jag skulle kunna kyla handen i taxin också. Innan vi hunnit till Spöland så hade han somnat av ren utmattning, då hade han gråtit och skrikit i en timme.


Väl på akuten gick det ganska fort att få komma till ett behandlingsrum. Dock tog det mycket längre tid innan någon läkare kom och tittade på honom. Tillslut kom en läkare in, fast av misstag, hon skulle till en annan patient, men jag berättade som det var och hon skulle komma snart igen och titta till honom. Men hon blev som förvånad över att han var så lugn fastän hela insidan på handen var en stor blåsa och måste gjort svinont! Passade på att fråga om toalett och så fixade hon så att en sköterska tog Hugo medans jag fick gå på toa. Under tiden hann han att charma alla sköterskor där totalt! Oj så dom gullade med honom!


Sen när läkarn väl kom igen så tittade hon lite på handen och då hade hon pratat med hand & plastkirurgin och så skulle vi få remiss dit tills imorgon (måndag). Efter en stund kom ytterligare en sköterska och lindade om handen med nå salva å grejs. Han satt som helt lugnt i min famn medans hon tvättade och lindade. Har aldrig sett han så lugn och beskedlig. Han måste ju ha varit i något chocktillstånd eller nått. Inget gråt från att vi kom på akuten, inget gnöl. Inget gråt när han satte ner handen på golvet och skulle försöka krypa, utan bara drog åt sig handen igen och insåg att det inte var någon bra idé. Uppfattade jättesnabbt att han skulle låta bli att använda handen. Har inte protesterat en endaste gång mot bandaget på handen och accepterat att handen inte är brukbar.


Jag är jätteförvånad. Att han inte gör något väsen av sig! Måste ju göra jätteont i handen! Man vet ju själv om man bara bränt sig lite på en ugnsplåt, gör ju ont i flera dagar! Duktig är han iaf min kille! Är så stolt över honom!
Men måste säga i samma veva att jag känner mig ganska urusel som mamma som släppte blicken en halv sekund så det skedde... Visst, olyckor händer lätt och det verkar ju ha gått hyffsat bra, men ändå... Gör sitt barn illa sig så känner man sig urusel... Och detta kommer nog definitivt sitta i ett tag...
Mammas fina duktiga killen.

Inte lätt å försöka dricka med bara en liten hand.
Borsta tänderna måste man ju göra innan man ska sova också. Kan varmt rekomendera mam's tandborstar till bebisar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0