trolltoka

Från och med idag har vi börjat lägga ner amningen.

Helt ärligt känns det skit. Men jag tror det är det rätta beslutet. För som det är nu så vill han få amma/tutta/snutta hela tiden och det är inte hållbart längre. Och Hugo verkar inte förstå det där med amma på speciella tider utan det ska tydligen vara allt eller inget.

Nu över 1 års ålder med starka nypor och hårdhänt grepp så får det bli inget.

Hur jobbigt det än känns i mammahjärtat. Det är ju ännu ett steg mot att liten blir stor och han har ju redan blivit stor så snabbt (och för att inte tala om hur stor Novah har blivit! Snart hela 4 år gammal!!!).

Detta känns så definitivt och slutgiltligt. Jag vill inte att min lilla pojke ska bli stor ännu!

Men jag kan inte ha han på mig som en igel heller längre.

Känner jag mig själv kommer jag nog gråta en skvätt eller två över detta avslutande.

Men jag är oerhört lycklig över att fått ha amningen så pass länge.

Längesedan han var så här liten å gosig! *sakna*