Walk straight with a clear resolution...

Att vara tydlig i sina beslut och stå fast i det är nog a&o i barnuppfostran.

Ibland är det lättare än andra gånger.


Idag är en sån dag där det har varit väldigt svårt att stå fast i sina beslut.


Novahs treårstrots är i sitt esse för närvarande. Vilket håller på att driva mig till vansinne.


Man tappar sig själv och känner att "nej jag gör snart vad fan som helst för att hon bara ska vara nöjd!" men samtidigt sitter samvetet och säger "NEJ!, ger jag efter gör jag oss båda en björntjänst". Står jag inte fast i mina beslut så lär hon sig fort att manipulera sin vilja fram. Och att hon ska bli en bortskämd brat som beteer sig som ett svin mot allt och alla, nej det vill jag inte. Hur svårt det än är så måste hon lära sig konsekvenser och vad som är rätt och fel. Även om det tär på en att stå fast i sina beslut ibland.


Man brukar ju säga att det inte är lätt att vara liten, och nej, det är det verkligen inte. Men det är fanimej inte lätt att vara förälder till en liten heller!


Vaknar på strålande humör som jag hoppas och ber om ska smitta av sig på dottern. Är full i energi och förhoppningar om dagen. Planerar allt skoj vi ska hitta på. Kliver upp, gör iordning mig och Hugo går sedan in och väcker Novah. Direkt hon kliver ur sängen så beteer hon sig som en pmsig tyrannosaurius rex som vaknat på fel sida. Mitt goda mod sjunker ner i duntofflorna på en gång och jag tappar allt. Nästa sekund påminner jag mig själv om att jag gör inte saken bättre att tappa mig själv, så jag gaskar upp mig och försöker flirta och göra vad jag kan för att få upp hennes humör. Men nej. Ingenting duger. Det är fel på kläderna, dom klias, sitter fel, är knöliga etc. Golvet är för kallt, för varmt i luften. Frukosten är fel, hon är inte hungrig, hon är hungrig, vill inte äta det som serveras, lillebror får inte vara med att leka, lillenbror ska vara med och leka trots att han inte vill, och ja... Ni fattar jargongen. Sådär är det nästan hela dagarna. Vad jag än försöker med är det fel.


Inte underlättar det för henne att hennes lillebror är så förtjust i sin storasyster heller. Novah är det bästa Hugo vet. Han avgudar henne! Han vill vara där Novah är hela tiden, göra som Novah gör, leka med samma saker som Novah. Inte för att retas eller vara elak, utan för att han avgudar Novah. Men när hon har vaknat på fel sida så det sista hon behöver är en efterhängsen lillebror...


Men som i en helomvändning så kan hon bli på strålande humör. Kvittra och lysa som en sol i vintermörkret. Vara den underbaraste dotter, den mest fantastiska storasyster.


Har försökt att avläsa något mönster, göra kopplingar när hon är på dåligt humör jämte när hon är på gott humör. Men jag hittar inget... Till att börja med visste jag att hon var väldigt känslig på vilken sinnesstämning jag var. Men det verkar inte bita på henne längre.


De glada, goa, underbara sidorna av föräldraskapet åt en treåring överväger helt klart allt det jobbiga. Det gäller bara att ta tillvara på dom där ljusglimtarna som gör att hjärtat smälter. För dom finns där, även om dom är svåra att se när det är som värst.


Något jag kommit på fungerar bra för mig är att visualisera hur man skulle vilja det var. För så tillslut under dagen blir det så, om än bara för en stund.


Men har man bestämt sig för något så ge inte upp. Håll fast i målet och sikta noga!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0