Fy vilken dag! När jag vaknade i morse var...

Fy vilken dag! När jag vaknade i morse var Hugo jättemysig... Enda tills vi klev upp... Sen dess har han bara surat och bråkat. Börjar känna mig sådär trasig igen... En hel dags skrik och surande är för mycket! Speciellt när Novah (som redan är trotsig) är värre än vanligt också... Dom triggar nog varandra i humöret ganska duktigt... Kan jag inte få försvinna en stund? Bara en liten liten liiiten stund? Sådär tillräckligt för att få andas själv och sitta ner utan att någon klänger på mig, eller sliter mig i håret, eller river sönder mina kläder? Är det för mycket begärt? Att t.ex få göra sina behov i 5 sekunder utan att det ropas "mamma mamma mamma" 75ggr de ynka 5 sekunderna?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0